Intressanta diagram om läkare

Förändrad könssammansättning i läkarkåren

Figuren visar den förändrade könssammansättningen i läkarkåren. 1992 var andelen män i åldersgruppen 55-64 år 93 procent och kvinnornas andel var 7 procent. 2010 var fördelningen i den yngsta åldersgruppen omvänd: 39 procent av läkarna är män och 61 procent är kvinnor.
Visa diagram >>

Andel läkare som har ledningsansvar

Figuren visar att andelen läkare som anger att de har någon form av ledningsansvar har minskat radikalt sedan 1992. Idag anger 80 procent av de kvinnliga läkarna och 73 procent av de manliga läkarna att de inte har något ledningsansvar. Motsvarande siffror 1992 var 43 respektive 26 procent. 1992 rapporterade 23 procent av de manliga läkarna att de hade "ansvar på högre nivå". Motsvarande siffra från 2010 var 4 procent.
Visa diagram >>

Press att följa med i kunskapsutvecklingen

Figuren visar att en mindre andel av läkarna känner press på att följa med i kunskapsutvecklingen 2010 jämfört med 1992. Bland kvinnliga läkare har andelen som svarade att de "i hög grad" upplevde en sådan press sjunkit från 43 procent till 25 procent.
Visa diagram >>

Använder den högsta kompetensen i arbetet

Andelen läkare som rapporterar att de får använda sin högsta kompetens i arbetet under större delen av sin arbetstid har minskat. Andelen som fick använda sin högsta kompetens hela arbetstiden var 24 procent 1992, medan motsvarande siffra var 8 procent 2010. Andelen som får använda sin högsta kompetens under mindre än halva arbetstiden har ökat och 2010 är det 22 procent som anger detta svarsalternativ, jämfört med 11 procent 1992.
Visa diagram >>

Inflytande på arbetet

Det finns stora skillnader mellan läkare i olika positioner beträffande möjligheten att påverka och diskutera upplägget av det egna arbetet. Verksamhetschefer har som förväntat större möjligheter till detta. För verksamhetschefer har det inte skett någon större försämring sedan 1992, medan överläkarnas inflytande har minskat påtagligt. 1992 angav 32 procent att de "oftast" hade möjlighet att påverka, medan 20 procent svarade att de hade det 2010. För specialistläkare är förändringen den omvända och en större andel har inflytande över det egna arbetet 2010 än 1992.
Visa diagram >>

Ett liknande svarsmönster återfinns i frågan om inflytande över beslut som gäller den egna avdelningen.
Visa diagram >>

Tolerans för olika åsikter i organisationen

Andelen som upplever att det finns tolerans för olika åsikter i organisationen har minskat sedan 1992. Den största försämringen rapporteras av manliga läkare.
Visa diagram >>

De största försämringarna beträffande tolerans finns på den lägsta ledningsnivån. Här instämde 17 procent 1992 "helt" i att det fanns tolerans på arbetsplatsen, medan det 2010 endast är 10 procent som anger detta svar. Andelen i denna grupp som anger att det endast "i viss mån" finns tolerans för olika åsikter har ökat från 14 procent 1992 till 23 procent 2010.
Visa diagram >>

Om man istället jämför resultaten för region/landstingsområde (här ingår även de som arbetar för bolagiserade eller privata arbetsgivare) finner man skillnader. Det finns mer tolerans i Stockholms läns landsting än i exempelvis Västra Götaland, där 18 respektive 24 procent anger att det endast "i viss mån" finns tolerans för olika åsikter.
Visa diagram >>

Om man istället tittar på några av de mindre landstingsområdena framkommer att läkare i Uppsala län och Östergötlands län rapporterar högre nivåer av tolerans för olika åsikter i organisationen än läkare verksamma i exempelvis Gävleborgs län eller Jämtlands län.
Visa diagram >>

Arbete under oacceptabel tidspress

Vad gäller tidspress i arbetet finner man små skillnader över tid. Det finns vissa skillnader avseende tidspress mellan specialiteterna. Exempelvis är det en större andel läkare inom Internmedicin, Barnmedicin, Onkologi och Ortopedi som ”oftast” arbetar under oacceptabel tidspress jämfört med specialiteter som Geriatrik och Klinisk labmedicin.
Visa diagram >>

Trött efter arbetsdagen

Andelen läkare som är så trötta efter arbetsdagen att de har svårt att ta sig för något har ökat sedan mätningen 1992. Då var andelen 10 procent som angav det högsta värdet, att de "ofta" kände så. 2010 svarar nästan dubbelt så många, 18 procent, att de "ofta" känner en sådan trötthet efter arbetsdagen. Försämringen har skett i alla åldersgrupper och både för män och kvinnor.
Visa diagram >>